Border Topologies: Labour migrant management through strategies of bordering - A comparative study of Sweden and the United Kingdom


Project leader


Funding source

Swedish Research Council - Vetenskapsrådet (VR)


Project Details

Start date: 01/01/2014
End date: 31/12/2016
Funding: 3150000 SEK


Description

Sätta gränser: styrning av arbetskraftsmigranter i Sverige och Storbritannien Det här projektet syftar till att undersöka hur stater på olika sätt försöker styra arbetskraftsmigranter genom de sätt de utformar sina gränser på. Projektet bygger på en jämförande analys av hur Sverige och Storbritannien hanterar olika flöden av internationell arbetskraft på olika sätt. Båda länderna antog initialt en liberal hållning till arbetskraft från de nya EU-medlemsländerna. Mer nyligen har Storbritannien beslutat att införa övergångsregler för arbetskraft från Rumänien och Bulgarien. Även de två ländernas politik gentemot arbetskraftsinvandring från tredje land skiljer sig kraftigt åt. Medan Storbritannien har infört ett selektivt, poängbaserat system i syfte att attrahera högkvalificerad arbetskraft inom bristyrken, har Sverige valt en strategi där arbetsgivarens behov av arbetskraft, oavsett arbetstagarens utbildningsnivå, spelar den avgörande rollen. Dessa förändringar representerar två olika strategier för att styra människors rörlighet genom att utforma statens gränser på särskilda sätt. Dessa strategier sorterar människor i kategorier i syfte att göra det enkelt för vissa att korsa gränser samtidigt som det blir svårt eller till och med omöjligt för andra att ta sig över samma gräns. Studien analyserar därför skillnader mellan temporära och permanenta migranter, mellan migranter som kommer till Sverige respektive Storbritannien inom ramen för den fria rörligheten inom den Europeiska unionen och migrantarbetare från tredje land, samt mellan migranter med olika utbildningsbakgrund. Detta exemplifieras genom delstudier av de tre arbetsområdena företagstjänster, privat tjänsteproduktion samt säsongsarbete. Studien använder sig av tre huvudsakliga metoder:

1) analys av sekundärlitteratur,

2) policyanalys samt intervjuer med tjänstemän och beslutsfattare,

3) intervjuer med arbetsgivare, rekryteringsföretag och migrantarbetare.

Dessa data analyseras med hjälp av ett topologiskt angreppssätt, vilket inom ämnet geografi används i syfte att konceptualisera rum och tid på ett icke-metriskt och icke-kronologiskt sätt. Analysen riktas mot hur tidsrumsliga förhållanden kan sträckas ut, vikas ihop eller vridas på olika sätt, till exempel i syfte att öka den hastighet med vilken vissa migranter tar sig in på den svenska eller brittiska arbetsmarknaden. Det här sättet att förstå tidsrumsliga förhållanden på, vill jag hävda, lämpar sig bättre än det topografiska angreppssättet - som snarare fokuserar hur gränser flyttas i tid och rum på ett linjärt sätt - när vi vill förstå allt mer komplexa gränsgörandeprocesser, samt vilka konsekvenser dessa har på olika former av globala flöden. Det finns mycket inom gränsforskningen som pekar mot att en topologisk analys skulle kunna tydliggöra vissa processer som vi idag saknar de teoretiska verktygen för att kunna förklara. Studien bidrar till att utveckla förståelsen för relationen mellan migration och gränser på flera sätt. För det första medför det innovativa teoretiska angreppssättet ett mer precist sätt att kunna förklara hur stater styr arbetskraftsmigranter genom att sträcka ut, vika ihop eller vrida sina gränser i tid och rum på sätt som till exempel öppnar vissa kanaler för migration medan andra stängs, som ökar eller minskar hastigheten hos ett visst flöde eller en viss individ, som ger migrantarbetare rätt att delta i vissa delar av samhället (arbetsmarknaden) men inte i andra (t ex genom utestängning från vissa sociala förmåner). För det andra bidrar studien till att driva gränsforskningen framåt genom att flytta det empiriska fokus från det som ibland kallas för ´illegal migration´/´illegala migranter´, från de platser (t ex förvar) och praktiker (t ex utvisning), som är uttryck för extrema former av maktutövning, till de arbetskraftsflöden som höginkomstländer idag anser önskvärda och som de därför hanterar på andra sätt. Tillsammans har dessa två innovationer potentialen att ta gränsforskningen i riktning mot att bättre kunna redogöra för hela den komplexitet som idag karaktäriserar både mobilitet och gränsgörande. Detta är av stor betydelse för om vi i förlängningen ska kunna utforma effektiva och rättvisa system för att hantera global rörlighet.

Last updated on 2017-31-03 at 12:57