KABUKI - teatern som spegel av borgarklassens nöjesliv under Edo-perioden


Project leader


Description

Del i ett samarbetsprojekt mellan Institutionen för orientaliska språk och Östasiatiska museet, Stockholm om Nöjesliv i Edotidens Japan. Projektledare, Ulla Wagner.

Kapitlet handlar om kabukiteatern vars popularitet växte tillsammans med nöjeslivet under Edo-perioden och speglade medelklassens nöjen i glädje och sorg. När tempeldansösen Okuni 1603 började uppträda med sina frigjorda och utmanande danser på Kamoflodens torra strandbädd i Kyoto såddes fröet till framväxten av den spektakulära teatertraditionen som gick hand i hand med stadsbefolkningens nöjesvanor i de stora städerna Kyoto, Osaka och Edo (Tokyo). Teaterns innehåll och konstnärliga uttryck, liksom de scener där den uppfördes, var under ständig omdaning. Stadsbefolkningens levnads­standard hade höjts och medfört en ökad efterfrågan på underhållning och för­ströelser för den framväxande medel­klassen av köpmän och hantverkare. Kabuki och berättartraditionen jôruri (senare utvecklad till dockteatern bunraku) blev deras teaterformer medan samurajerna tradi­tionellt hade föredragit nô.

Överdådiga dräkter och färgstark sminkning samt en starkt utvecklad stjärnkult blev karaktäristisk för kabukiteatern. Vissa teaterstycken blev kraftfulla uttryck för spänningar i samhället där hårdföra hjältar och rebeller eller övermänskliga krigare uppträdde i historiska stycken medan andra pjäser visade den lättjefulla och raffinerade livsstil som rådde i nöjesområdena.


Last updated on 2017-23-03 at 09:07